- Herre Jesus, du fryser ju. Du darrar. Du ligger så hårt och illa, för min räddnings skull. Hur ska jag kunna göra något i gengäld för dig? Då tycker jag det är som om barnet svarade: - Jag vill ingenting ha, käre Hieronymus. Håll dig bara stilla. Jag kommer att få det svårare, i örtagården och på det heliga korset. Då fortsätter jag:
- Kära Kristusbarn, jag måste nödvändigt få ge dig något. Jag ger dig alla mina pengar. Barnet svarar: - Jag äger redan himmel och jord. Dina pengar behöver jag inte. Ge dem åt de fattiga, så tar jag emot dem som om du gav dem åt mig. Då fortsätter jag:
- Kära Kristusbarn, det ska jag gärna göra, men jag måste ju ändå få ge dig själv något. Annars sörjer jag mig till döds.
Då säger barnet:
- Käre Hieronymus, eftersom du är så frikostig så ska jag säga dig vad du ska ge mig. Ge mig dina synder. Ge mig ditt onda samvete och dina misslyckanden.
Jag svarar: - Vad ska du göra med dem?
Kristus svarar mig: - Jag ska ta dem på mina skuldror. Det ska vara min härlighet och mitt herradöme. Profeten Jesaja har ju förutsagt att jag ska bära dina synder och ta bort dem.
Då började jag gråta och sa:
- Barn, kära Kristusbarn, du rör mitt hjärta till tårar! Jag trodde du ville ha något gott av mig, och så vill du bara ha det onda hos mig. Ta bort vad som är mitt! Ge mig det som är ditt! Så blir jag fri från synden och kan få glädjas åt det eviga livet.
(Hieronymus levde i Rom 300-t, grundade kloster i Betlehem, översatte Bibeln till latin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar