Ju mer man lär sig om det ogreppbara, t.ex. världen, människokroppen eller universum, desto större inser man att det är och att det man egentligen vet är försvinnande lite. För varje fråga som får ett svar uppstår hundra nya frågor. Så är det såklart med Gud också, i synnerhet med Gud.
Det finns en trend inom religionerna att först ivrigt söka svar, för att sedan finna några svar men inte alla, så småningom tröttna i sitt sökande och till sist slå fast att det är ingen idé att söka för Gud är ändå så stor, ogripbar och osökbar.
Visst är Gud större än allt vad vi förmår tänka, visst är han långt mer än vi kan ana eller förstå.
"Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald." (Ps 139:17). "Detta är bara en glimt av hans verk, det vi hört är blott en viskning. Vem kan fatta hans allmakts dån?" (Job 26:14).
"Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer." (Jes 55:9).
Samtidigt gör Nya Testamentet häpnadsväckande anspråk. "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss." (Joh 1:18). "Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom - han är ju inte långt borta från någon enda av oss." (Apg 17:26-27). "Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas." (Matt 7:8).
Den som söker ska finna och han, den ende Sonen, har förklarat Gud för oss! Mose ville se Gud men fick bara se hans rygg (2Mos 33), men när hans bror Aron läste välsignelsen över folket (4Mos 6) säger han att Herren vänder sitt ansikte till oss och ger oss frid. Jesus är Guds ansikte. Han avslöjar Gud, tar bort slöjan från Guds ansikte, så att vi kan se vem han är och hur han är. "Den som har sett mig har sett Fadern" (Joh 14:9b), säger Jesus.
Vi behöver ivrigt söka Gud genom att lära känna Jesus ännu djupare. Det gör vi i Ordet och vid bordet, nattvarden. Det gör vi förstås i bönen och i bröderna och systrarna som, liksom vi själva, är delar av hans kropp. Samtidigt måste vi lära oss att leva med att vi är människor som aldrig kan förstå allt. Men Bibelns trotsiga anspråk och kyrkans långa erfarenhet är att vi kan få tillräckligt med pusselbitar och få nog många av dem på rätt plats för att kunna urskilja motivet, bilden av den Evige, den Störste, den Outgrundlige som Jesus lärde oss kalla Vår Far.
