Fem präster i Stockholm har kidnappat Nathan Söderblom. De menar att hans inbjudan att samla världens kristenhet nu även ska omfatta alla religioner. Snart ska den första interreligiösa gudstjänsten firas med en präst och en imam sida vid sida.
Denna välvilja och önskan att vara öppen och tolerant får egentligen precis motsatta effekter. Det man egentligen säger när man hävdar att "alla religioner tror egentligen på samma Gud" eller "alla religioner leder till Gud" är att man inte tar den andre på allvar. Man respekterar inte, eller är djupt okunnig om, de andra religionernas innehåll. Till att börja med: en buddhist tror inte ens på en gud i den bemärkelsen de trevliga prästerna i Stockholm ändå får antas göra. För de flesta andra religioner är den kristna tron i högsta grad anstötlig. För en jude är denne Jesus t.ex. en falsk messias, för en muslim är blotta talet om en Guds Son som sitter på Faderns högra sida en grov hädelse. Bara julens glada budskap om att Gud blir människa är en djupt anstötlig och omöjlig tanke för de flesta. Många seriösa trosutövare inom andra religioner blir djupt kränkta när vi, de anstötliga kristna, utropar att våra religioner egentligen är uttryck för samma Gudstro.
Och vad blir rådet till de kristna i norra Irak eller Syrien när de står på knä med IS svärd mot sin hals? "Jamen, byt du till IS tro, det går lika bra." Det är arrogant av oss i bekväma Sverige att tala som om vi alla är vänner, samtidigt som människor mördas och våldtas för sin tro. Vad man borde sagt till den säkert snälle imamen som ska vara med i gudstjänsten i Stockholm är: "Säg till dina trosfränder i Irak att sluta mörda våra trosfränder, så kan vi snacka sedan". Det är sunda muslimer som måste ta tag i sina extremister. Det hade varit ett kärleksfullt budskap från Stockholmsprästerna.
Journalisten kan sin Bibel bättre än prästerna när han frågar "men säger inte Jesus själv att han är enda vägen till Fadern". Det häpnadsväckande svaret blir "det är ett anspråk som Johannesevangelisten har och som han lägger i Jesu mun". Jag vill påminna om att allt som Jesus påstås ha sagt är lagt i hans mun av evangelister. Vi kan alltså inte veta nåt? Inte ens om Jesus har sagt "Har de bevarat mitt ord, kommer de också att bevara ert." (Joh 15:20) eller "Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig." (Luk 10:16) Men om Jesus har sagt dessa ord så innebär det att allt evangelisterna säger är att lyssna till Jesus. Så vill vi tro det får vi försöka hantera att Jesus har sagt att "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."(Joh 14:6).
Väljer vi att inte tro att evangelisternas ord är Jesu ord, då kan vi lägga ner alltihop, då vet vi ingenting, inte om Guds kärlek och nåd heller.
Det man gör när man plockar det man vill och kastar annat ur Bibeln är egentligen den gamla ursynden. Man gör sig själv till Gud. Man tänker att "jag vet bättre vad som är rimligt att Jesus menade, än Johannes som levde med honom i tre år och var beredd att ge sitt liv för honom". Att vara kristen är en ibland tuff resa. Vill jag på allvar följa honom så utmanas mina tankar, världens synsätt, rådande tidsanda och ibland det jag själv skulle vilja att tron innebar. Det finns en rad saker jag hade önskat att den kristna tron hade inneburit. Jag hade gärna önskat att alla människor blev saliga på sin tro, att det fanns många vägar till Gud. Men nu finns det inget som tyder på det, tvärtom. Och det gör att jag får ägna mig åt något så obekvämt som att gå emot strömmen ibland, att stå för saker många andra inte står för. Jag är dessutom kallad att dela med mig av min tro, mission är nämligen en huvudpoäng i Jesu sändning. Det skulle väl inte behövas om alla religioner gick lika bra?
Till sist så berövar resonemanget att alla religioner leder till Gud, en massa människor den glädje det innbär att bli kristen. Det händer inte så sällan att människor med bakgrund i en annan religion blir kristna. Och de är ofta mycket tydliga med att religionerna inte är lika. De är glada och tacksamma att få upp ögonen för det de menar är sanningen. Jag hörde om en fd muslimsk kvinna som vittnade om sin nyvunna kristna tro, slängde sin koran-bok och utropade "jag har varit lurad". Ja, jag vet att det omvända förhållandet förekommer, kristna som konverterar till annan tro. Men så låt då alla dessa exempel stämma till respekt för religionernas skillnader. Den falska toleransen står inte ut med olikheter. Just därför är den inte tolerant utan påfallande intolerant. Eller som jag hörde en präst säga "i Svenska kyrkan är vi öppna för alla trossätt, och håller man inte med om det är man inte välkommen".
Och vad Nathan Söderblom anbelangar, så låt honom få vila i frid. Han ville samla världens kristna just runt den gemensamma bekännelsen till Jesus Kristus, inte kring Mohammed eller Buddha. Vad han skulle sagt i den aktuella frågan idag, kan såklart ingen veta.
