Vid förra veckans Oasmöte i Kungälv sades det vid flera tillfällen att vi behöver en bibelväckelse i vårt land. Det kan verka som ett slitet uttryck och klingar som något som hör svunna tider till. Men jag tror att det är ytterst relevant. Jag tillhör själv dem som sliter med min bibelläsning. Jag är inte uppvuxen i ett kristet hem och har som ung vuxen fått tillägna mig både bönen och bibelläsningen som en del av vardagslivet. Och det är sällan lätt att skaffa sig nya vanor.
Men kanske ligger problemet också i motiveringen som ofta följer uppmaningen att läsa Bibeln varje dag. Det presenteras så att det verkar som att bara man läser så sker en slags andlig påfyllnad, ungefär som man varje dag kopplar in sin mobil i vägguttaget för att ladda den. Eller så poängteras den dimension som handlar om att Bibeln talar in i mitt personliga liv. Alltför sällan anges skälet att jag behöver läsa Bibeln för att lära känna Gud, få veta mer hur tron fungerar och växa i tro. Kanske handlar det inte bara om att läsa, liksom för läsandets skull, utan faktiskt att studera skriften. Och då blir det plötsligt lite knepigare, kanske kräver lite mer.
Jag märkte redan under studietiden att många unga kristna människor, också de som skulle bli präster, aldrig hade läst Bibeln, inte läste den som en regelbunden rutin och kunde väldigt lite. Man hade mycket åsikter om tron, men de var sällan grundade i Bibeln. Det var t.o.m. så att man blev starkt kritiserad om man använde Bibeln i sin argumentation. "Man måste väl kunna diskutera tro och teologi utan att blanda in Bibeln hela tiden" sa t.o.m. någon. Nej, man kan inte det. För Bibeln är vår primära källa till kunskap om Gud, Jesus och hela tron. Men den är inte alltid så lätt att förstå, man behöver kristna kyrkans historiska förståelse.
Det står på flera ställen att Jesus efter sin uppståndelse förklarade skrifterna för lärjungarna (Luk 24:27), att han öppnade deras sinnen så att de förstod skrifterna (Luk 24:45) samt att han sände den helige Ande som skulle leda dem fram till hela sanningen (Joh 16:13). Det betyder att vi tror att lärjungarna hade koll, att det de skrev ner i Bibeln var korrekt uppfattad information från Jesus och den helige Ande själv. Men det betyder också att vi tror att det som lärdes ut från början var en undervisning som fördes i arv genom generationer av kristna. Många av de lärostrider som fördes de första århundradena handlade om att hålla sig till det givna och inte hitta på nya teorier. Idag handlar teologin väldigt mycket om att hitta nya sätt att förstå den kristna tron. Sant är att tron ska förstås och översättas in i varje ny tid, inte omtolkas och förändras.
Därför handlar behovet av en bibelväckelse om att inte bara läsa Bibeln, utan om att förkunna och undervisa om och ur Bibeln. Så att Guds folk får veta hur det ligger till, blir trygga i sin tro och växer i tro och tillit till den Herre Bibeln vittnar om. Ibland blir vi imponerade av långa bibelutläggningar och studier med ett uppradande av bibelord som radas upp från Bibelns alla delar. Det är viktigt att noga ge akt på att dessa "hopp och skutt"- bibelstudier ganska ofta är upplagda så att den som gör bibelstudiet har en tes som han/hon vill driva och radar upp bibelord som kan underbygga denna tes, men utelämnar bibelord som kanske korrigerar tesen. Detta har inte minst underlättats av att man enkelt kan söka på ord och begrepp i Bibeln med hjälp av våra datorer. Jag har själv gjort sådan bibelstudier och jag skäms så här i efterhand för flera av dem. Att däremot, så förutsättningslöst man kan, sätta sig och gå igenom Bibeln med syftet att man vill få sina förutfattade meningar utmanade och kanske t.o.m. förändrade, gärna med tillgång till litteratur som ger vid handen hur kyrkan traditionellt har förstått texterna, är ofta väldigt berikande.
När jag kom till tro var jag själv sådan att jag sållade friskt i Bibeln. Det som stämde med den världsbild och de åsikter jag redan hade från min profana uppväxt tog jag till mig, resten förkastades.
Jag fick aldrig ihop min tro och var ständigt inbegripen i heta debatter med dem som hade avvikande åsikter. En dag kapitulerade jag och insåg att det jag gjorde var att jag gjorde mig själv till universums mittpunkt. Allt skulle filtreras genom mitt "förnuft" och mitt tyckande. Jag var Gud. Den dagen bad jag en bön med innebörden att jag ville låta Gud vara gud och att när jag inte förstod det som stod i Bibeln ville jag få hjälp att förstå. Från den dagen hände något märkligt. Bibeln öppnade sig för mig och jag fick svar på frågor, från andra människor, från böcker och ibland direkt i bön inför bibelordet. Min världsbild och en hel del av mina åsikter förändrades, men framför allt såg jag att hela Bibeln var Guds kärleksbrev till mänskligheten.
Sedan dess försöker jag ha inställningen att vilja bli överraskad i min bibelläsning. Jag vill veta vad kristna före mig har upptäckt. Jag vill komma så nära de goda källorna det går. Det gör att jag med tiden har fått många pusselbitar rättvända och på plats. Jag har inte alla pusselbitar och tror inte att jag kommer få det i detta livet heller. Men jag har tillräckligt många pusselbitar på rätt plats för att kunna urskilja motivet och det ger en enorm trygghet i tron. Det önskar jag att alla tvivlande kristna skulle få erfara. Men det kostar att man lägger ner lite tid. Och det krävs kanske att många församlingar lägger mer energi på bibelundervisning, för det är betydligt lättare att göra det tillsammans än på egen hand.
"Läs högt ur skrifterna, förmana och undervisa, tills jag kommer." 1 Tim 4:13
