Nu är det kyrkoval. Det bortglömda valet brukar det
kallas. Svenska kyrkan är den enda kyrkan i världen som styrs i huvudsak av
sekulära politiska partier. Att det är så har historiska orsaker. Först var det
kungamakten som ville kontrollera kyrkan, sedan de politiskt valda. Men sedan år
2000 är kyrkan och staten skilda åt, men någon boskillnad vill inte de
politiska partierna göra.
När journalister frågar politiska företrädare om det inte är
dags att lämna de kyrkliga valen svarar de flesta med innebörden att kyrkan
inte skulle klara det ännu. Förmynderi alltså. Vad är det som säger att
människor som är partipolitiskt engagerade är bättre än de som ”bara” är
kyrkligt engagerade på att sköta en kyrka? Ofta är faktiskt verkligheten precis
tvärtom. Många av de partipolitiskt invalda har inget eget engagemang i kyrkan,
förstår inte kyrkans identitet och uppgift och kanske inte ens har intresse nog
att närvara vid möten.
Just nu retar en valfilm gjord av SSU upp många kyrkligt
engagerade människor. I den sägs att man ska rösta på Socialdemokraterna i
kyrkovalet eftersom Jesus var sosse. Det är inte bara okunnigt utan också
ganska magstarkt. Sanningen är ju istället att de första kristnas livsstil 1900
år senare inspirerade kommunismens och socialismens grundare till att formulera
sina idéer, fast de utelämnade Gud förstås. Men det är inte bara SSU som gör
det här tankefelet. Andra politiska partier hävdar också att kyrkan behöver
just deras värderingar för framtiden. Att deras politiska värderingar skulle vara garanter för att kyrkan utvecklas i "rätt" riktning. Vad kyrkan behöver är kristna värderingar,
för det är det som gör kyrkan till kyrka. Andra krafter i samhället får ha sina
värderingar, men om Svenska kyrkan ska infiltreras med andra politiska värderingar upphör
poängen med att hon är kyrka.
Lika skeptiska som vi ska vara till sekulära stater som
styrs av religiösa ledare, lika skeptiska ska vi vara till att religiösa
samfund styrs av sekulära ledare. Det behövs många bra och engagerade människor
i Svenska kyrkan, men där har vilket politiskt parti man föredrar ingen som
helst betydelse. Man är nämligen lika välkommen i kyrkan oavsett politisk färg.
Det är dags att låta kyrkan vara kyrka. Och det är inte vår kyrka att förändra som vi behagar, utan Jesu kyrka. Rösta på något av de ickepolitiska
alternativen på söndag.
