Lördag
Den som ger oss den första tidsangivelsen är Johannes i kap 12. Här berättas att Jesus sex dagar före påsk är hos syskonen Maria, Marta och Lasaros i Betania. Detta bör ha varit den 9:e i månaden Nisan. Påskhögtiden infaller den 15 Nisan. (I vårt tänk med påskdagarna var detta alltså lördagen före Palmsöndagen). Här har vi berättelsen om hur Maria smörjer Jesu fötter och torkar dem med sitt hår. Enligt Jesus förbereder hon honom för hans begravning.
Palmsöndag
Nästa dag, den 10 Nisan, fem dagar före påskhögtiden, rider Jesus in i Jerusalem på en åsna enligt Johannes. Härifrån är det sedan enklast att följa Markus berättelse från 11 kapitlet. Att Jesus rider in i Jerusalem på just den här dagen har stark symbolik. Det var fem dagar före påsken som husfadern skulle utvälja det felfria lammet av hankön som skulle offras som påskalamm. Här presenterar nu Fadern i himlen sitt lamm. Något som redan Johannes Döparen har kallat Jesus, ("Där är Guds lamm som tar bort världens synder", Joh 1:29) Påskalammen föddes upp i Betlehem några kilometer norr om Jerusalem. Vem som också föddes där vet vi ju. Händelsen knyter förstås också an till berättelsen om då Abraham skulle offra Isak i 1 Mos 22. Isak frågar då efter offret och Abraham profeterar att Gud nog ska utse offret. Det sker på Palmsöndagen då Jesus rider med riktning tempelberget, samma Moria berg som Abraham och Isak befann sig på c:a två tusen år tidigare.
Måndag
Nästa dag, den 11 Nisan, måndagen enligt vårt sätt att tänka, gick Jesus åter in i staden. Den här gången ser han ett fikonträd som inte bär frukt. Nu var det inte tid för fikon säger evangelierna. Nej fikon skördar man på hösten, men redan nu hade man kunnat hitta de kart på trädet som hade visat att det skulle bli fikon. Det är inte otroligt att detta fikonträd stod i närheten av Betfage, som ligger mellan Betania och Jerusalem, alldeles öster om Olivberget. Betfage betyder just fikonkartens hus. Den här episoden ger ett preludium till Jesu rensning av templet. Jesus kommer till templet för att se om det finns några tendenser till frukt i det judiska folket. Men det han finner är kommers och dekadens. Fikonträdet har en roll i syndafallsberättelsen i 1 Mos 3. Där försöker Adam och Eva skyla sin nakenhet med fikonlöv. Fikonträdet står här för ett mänskligt och ytligt försök att skyla synd och nakenhet. Gud gör i syndafallsberättelsen kläder åt människorna av skinn. Men för att få fram skinn krävs att någon annan sätter livet till. Det skydd Gud ger sker genom hans sons offer. Därför säger Paulus i Rom 13:14 "Ikläd er Herren Jesus".
Tisdag
I Mark 11:20 har det blivit en ny morgon, den 12 Nisan, tisdag i vårt tänk, och den här gången när de passerar fikonträdet, på sin väg från Betania, har det vissnat. Judarnas och för den delen mänsklighetens försök att bära frukt har vissnat. Nu finns bara Guds väg och hans rättfärdighet. Därför är Jesu uppmaning: Ni ska tro på Gud! Den här dagen berättar evangelisterna om fler händelser i Jerusalem. Översteprästerna och de skriftlärda ifrågasätter Jesu fullmakt. Jesus talar om sig själv i en liknelse som stenen som husbyggarna ratade. Fariséerna och Herodesanhängare försöker snärja honom med frågor om skatt till kejsaren. Saddukéerna får också sin chans med sina frågor om uppståndelsen. Alla får en sista chans att snärja honom.
Dagen avslutas med att lärjungarna och Jesus lämnar staden och sätter sig på Olivberget. Här kommer de att tala om tidens slut (Mark 13, Matt 24-25). I Jesu undervisning återkommer han till fikonträdet. När fikonträdet knoppas, då ska lärjungarna veta att hans återkomst närmar sig. De flesta bibeltolkare är överens om att fikonträdet är en bild för Israels folk. Idag lever vi i en tid då fikonträdet Israel åter knoppas, både som folk, som nation, materiellt och andligt då alltfler börjar upptäcka Jesus som Messias.
Onsdag
Enligt Markus kap 14 tillbringar Jesus denna dag, den 13 Nisan, i Betania. I Simon den spetälskes hus kommer en kvinna och smörjer hans hår. Berättelsen är snarlik den hos Johannes som placerar den några dagar tidigare och hos Maria, Marta och Lasaros. Det är förstås fullt möjligt att det är två separata händelser. Den här kvinnan kan ju ha inspirerats av Maria. Att hon smörjer Jesu huvud rymmer också symbolik. I gamla testamentet smordes kungar genom att olja hälldes över huvudet. Jesus ska snart dö med en skylt över sitt huvud där det står just "judarnas konung". Det är också den här dagen som Judas går iväg för att överlägga med Jesu fiender om att överlämna honom till dem.
Skärtorsdag
Den första dagen av det osyrade brödets högtid stundar(Mark 14:12). Till kvällen denna den 14 Nisan, skulle den 15 Nisan, påskdagen bryta in. Den nya dagen räknas ju från afton till afton. Denna kväll skulle påskmåltiden till minne av judarnas uttåg ur Egypten ätas. Jesus ber sina lärjungar göra iordning för påskmåltiden. Den lilla detaljen att de skulle följa en man som bar en vattenkruka ger oss intressant information. Bära vatten var kvinnogöra, därför kan det vara så att den här mannen tillhörde en grupp som kallades Esséer. Det var de som bodde i en klosterliknande miljö vid Döda havet och som skrev Dödahavsrullarna. De trodde starkt att Messias ankomst och yttersta dagen var nära. Därför hade de många efterföljare som levde ogifta i mindre kommuniteter lite varstans. Det är inte otroligt att Maria, Marta och Lasaros sympatiserade med Esséerna. Det var annars ovanligt att tre vuxna syskon skulle bo tillsammans ogifta. Mannen med vattenkrukan kan ha tillhört ett hushåll med Esséer. Sionberget, utanför dagens Sionport, var enligt traditionen Esséernas del av staden. Det är också där man av traditionen förlägger den övre sal där nu nattvarden instiftas. Mer om den påskmåltid där Jesus instiftar nattvarden en annan gång.
Långfredag
Den 15 Nisan, judarnas påskdag. Natten tillbringar Jesus vid diverse förhör och tidigt på morgonen hamnar han hos Pilatus. Här står att de judar som kom dit med Jesus inte följde med in eftersom de inte ville bli orena utan kunna äta påskmåltiden. En del bibelforskare menar att detta visar att Jesus korsfästes och dog den 14 Nisan, innan påskmåltiden skulle ätas. Likaså Johannes anger i sitt evangelium att Jesus döms och avrättas på påskens "förberedelsedag" (Joh 19:14). Dessa indikationer gör att man hamnar en hel dag fel. Den vanligaste lösningen bland bibelforskare är att Jesus och lärjungarna följde Esséernas kalender som låg en dag före t.ex. Fariséernas. Jesus dör alltså troligen denna eftermiddag på 15 Nisan enligt Essérna, men 14 Nisan enligt övriga. Att han dör den 14 Nisan enligt tempeljudendomen innebär att han dör, faktiskt precis vid den tid då påskalammen skulle slaktas i templet, vilket ger en stark symbolik. Hur som helst dör Jesus vid den högtid som firades till minne av då Israels folk kunde lämna slaveriet i Egypten. Hans död innebär hela mänsklighetens befrielse ur dödens slaveri. Analogin är tydlig.
Lördag
Jesus är i dödsriket, lärjungarna gömmer sig i chock, förtvivlan och rädsla för judarna. Petrus berättar i sitt första brev kap 3:18-19 att Jesus andligen tillbringade denna dag i dödsriket för att "predika för andarna i deras fängelse". Så kunde Jesus bli hela världens frälsare också för dem som levat innan han föddes in i världen.
Påskdagen
De kommer till graven, ja vilka är det som kommer till graven? Här anger de fyra evangelierna olika: Maria, Maria från Magdala och en annan Maria, två Marior och en Johanna, två Marior och en Salome. Vid graven möter de, ja vaddå? En ung man, en ängel, två unga män, två änglar. Det är fantastiskt att dessa detaljskillnader finns kvar efter två tusen år. Att ingen klåfingrig kejsare eller påve beordrat en harmonisering av texterna. Att det skiljer åt i detaljer säger oss en sak: detta är autentiska ögonvittnesskildringar. Det här var en högst chockartad morgon för de inblandade. När människor är med om något traumatiskt så blir minnet begränsat. Varje polis vet att om ögonvittnen säger exakt likadant så har de pratat ihop sig och ljuger. Nya testamentets vittnen ljuger inte. Graven var verkligen tom. Jesus levde och lever. Påskens vittnen gör oss tillräckligt vissa för att vi också ska söka den uppståndne och levande Jesus, tro på honom och bekänna honom som vår Herre och frälsare.
I Lukas 24 berättas också om hur Jesus slår följe med några lärjungar på vägen till Emmaus. Emmaus kan ha varit en by som idag heter Abu Ghosh som man passerar på vägen mellan Jerusalem och flygplatsen. Här får lärjungarna ett personligt bibelstudium av Jesus själv om vad som står om honom i skrifterna. De känner inte igen honom förrän han bryter brödet. I nattvarden känner vi igen och möter Herren Jesus. Att på påsknatten eller påskdagen få möta honom och ta emot hans kropp och blod är det närmaste vi kommer påskens händelser. Så när som på i dopet då. Vi gör det till "åminnelse" av honom. Det betyder att i mässan blir hela påskens drama och Jesus själv närvarande, aktuell och verksam. Rakt in i vårt liv, två tusen år senare.
Glad och uppståndelserik Påsk!
