Alla vill till himlen men ingen vill dö

Vad ska jag göra? är en fråga Jesus och senare hans lärjungar får vid flera tillfällen i Nya testamentet. Frågan handlar om vad ska jag göra för att leva rätt, vad ska jag göra för att behaga Gud och vad ska jag göra för att slippa dö och få leva evigt? Som t.ex. i Matt 19:16: Då kom en man fram till honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?"

Det var en i högsta grad levande fråga för människor på Jesu tid. Kanske för att man levde närmare döden. Man visste att man bara var ett infekterat sår, en obotlig men vanlig sjukdom eller ett överfall av rövare från döden. Dessutom predikades det om rätt och fel, himmel och helvete. Men framför allt visste man, eftersom man hade Första Mosebok, att döden var något onaturligt, en i högsta grad objuden gäst, något som Gud inte ville och som inte hade funnits från början. Döden var ett problem man ville övervinna och inte nåt man skulle acceptera och stilla vänta på.

Idag finns inte den frågan: vad ska jag göra för att få evigt liv? Vi har anpassat oss, vant oss vid döden så till den grad att vi tror det ska vara så. Vi säger att döden är en naturlig del av livet. I allt för liten grad har kyrkan informerat om att så inte är fallet. Och eftersom ingen ställer frågan kan man såklart diskutera hur meningsfullt det är att kyrkan predikar om hur man slipper döden, om man inte först förklarar att det är Guds mening att vi ska leva evigt.

Timbuktu har en jättehit med låten "Alla vill till himlen men ingen vill dö". När man läser texten förstår man att han slår huvudet på spiken när det gäller vilka frågor dagens människor ställer. Låten handlar om människors strävan efter det goda livet, utan att fördenskull vara beredda att göra jobbet. Man vill ha det "himmelskt" här och nu och det fort och gratis. Ser man bakom att det ofta handlar om prylar och nöjen, så tror jag att här finns en djupare dimension för kyrkan att ta på allvar.

Människor idag kanske inte funderar så mycket på livet efter döden, för man tror kanske att döden är slutet eller möjligen att man fortsätter leva i den här världen fast i en annan kropp. Men man funderar alltjämt på hur man kan leva ett gott liv, ett meningsfullt liv. Kanske kan kyrkan hörsamma den frågan till att börja med?

Vad är det då människor frågar efter? Ja, när vi nu upptäckt att materiell välfärd inte löste allt, söker människor ofta gemenskap. Äkta, varm gemenskap, där man får komma som man är, men ändå utvecklas och utmanas av mötet med andra. Att få komma ur individualismens förbannelse som bara skapar egoism i ena änden och ensamhet i den andra.

Häri ligger församlingens stora utmaning och möjlighet. Om vi vill och vågar gestalta verklig gemenskap, så som Bibeln målar församlingen i Nya testamentet, så skulle det vara dynamit i vår tid. Väl inne i gemenskapen skulle sedan de djupa frågorna få komma i sin takt och en personlig kristen tro få växa fram ur en mylla bestående av öppenhet och delaktighet, men ändå med tydlighet kring evangeliets fantastiska svar till människans eviga frågor.